Snacka om skräckblandad förtjusning när man står i starten omringad sv hur mycket folk som helst, för att ta sig igenom en halvmara, 21 km alltså. En hel del på min instagram har nu lagt upp bild med sina medaljer, vilken känsla.. kommer ihåg det som igår.. man kände sig som bäst i hela världen!!! Trots att jag inte hade någon speciellt bra tid så tog jag mig igenom, mer än jag vågade tro faktiskt..
Ni som kämpat er igenom idag, grymt bra jobbat! Mitt nästa mål inom löpningen är att utföra lite mindre lopp nästa åt om kroppen tillåter efter denna förlossning, att istället satsa på att öka i hastighet. Vårruset, tjejmilen osv.. hade varit grymt kul!
