Jag har för ett tag sedan gjort min första ansökan hos försäkringskassan, för föräldraledighet. Nu den första ansökan innehöll endast en överblick för att veta om jag får börja min ledighet den dagen jag önskar, sen kommer jag att fortsätta att jobba på gymmet och med vaxning men jag ansökte om att vara ledig från mitt 7-16 jobb.
Iallafall.. jag fick det godkänt och vet nu när jag ska gå hem! Vilken lättnad.. Jag tror och hoppas att jag gör rätt i att gå hem ett tag innan BF-dagen för både mig och bebisens skull. Under den tiden ska jag fixa lite i rummet, tvätta bebiskläder, packa BB-väskan och allt det där mysiga. Men framför allt, stressa ner och ladda upp inför förlossningen.
Varför är det jag som ska gå hemma och inte pappan?
Först och främst är detta såklart en fråga som ekonomin får avgöra svaret på lite. Emil tjänar bättre än mig och därför har vi valt att ha det såhär. Möjligtvis att vi delar upp dagarna längre fram, det får vi se då. Men som det ser ut nu är det jag som ska gå hemma och det är absolut inte något som har med könsdiskriminering att göra. Jag vill gå hemma och Emil vill låta mig gå hemma.
Varför ska alla lägga sig i hur andra delar upp detta?
Det är så kul.. många människor har så mycket energi och tid över till att kommentera hur andra ska göra, är det inte bättre vi får välja själva? Diskutera detta med din partner innan ni skaffar barn, har ni samma syn på det, känns det okej? Ja då vet ni ju att det kommer lösa sig bra för er. Men tvingar pappan dig att gå hemma trots att du inte vill? Ja då kanske du ska kolla över ditt partnerval.
Det viktigaste är väl ändå att jag och min partner för som vi vill och du och din partner gör som ni vill! Eller?!
Efter denna veckan är det bara fem jobbveckor kvar nu då, känslor kring det? Spännande, skrämmande, roligt, nervöst, pirrigt.. ja allt på en och samma gång!
