Tydligen är inte amningen problemet om nätterna för Hugo.. jag upplever att han nu kommit in i fasen som är vanlig runt 8 månaders åldern. Separationsångest och mycket drömmar. Så fort han sovit i sin säng i 30-60 min så vaknar han och är super ledsen, ibland går det inte att få han att somna om alls. Stackars Hugo, hans dygn blir helt upp och ner och stackars Hugos pappa som går till jobbet ultra-trött. Mig tycker jag inte synd om, det gör förhoppningsvis Emil lite åt mig haha..
Tydligen finns det lite knep kring detta som jag tänkte ge mig på:
– Få sängen att kännas som en trygg plats. Han ska alltså helst somna i sängen och lyckas somna om i sängen, man ska undvika att somna honom i famnen (vilket vi ofta gör..)
– Eftersom Hugo inte tar napp ska jag prova ge vatten när vällingen är slut.
– Låta han skrika i sängen, 3 minuter i taget. Alltså säger du ” nu ska vi vila ” eller något liknande, sedan lämnar du rummet och återkommer om 3 minuter och gör samma sak igen. Detta faaaasar jag för, men det är bara att bita i det sura äpplet.
