Min stora kille

Två känsloladdade inlägg om Hugo nu. Läkarbesöket gick bra, så set kapitlet kunde vi avsluta. Däremot var det fortfarande tårar och skrik om dagis.. Men igår och idag gick det bra! Äntligen.

Idag sprang han in och i glatt vinkade hejdå till mig i farten, denna mamman grät igen – av glädje och lättnad denna gången. Man kan nog inte riktigt förstå dessa situationer om man inte varit i dom.. hur jobbigt psykiskt det är och vilken lättnad det är de dagarna det går bra. Att slippa lämna Hugo mot hans vilja..

& inte en olycka heller, alltså kiss eller bajs i kalsongerna. Jag förväntade mig flera olyckor på dagis, så lätt att glömma bort att gå på toaletten när man leker ju.. men inte en olycka! Jag är sååå stolt över honom.

Klockan är snart 13:30 och det är dags att hämta honom, jag längtar verkligen tills jag får höra vad han hittat på idag!