Igår innan läggdags passade vi på att gå bortom min svärfar, Emils pappa och Hugos farfar. Där tände vi ett ljus och Hugo la en liten ängel. Snart har det gått ett helt år – det kommer för evigt kännas helt overkligt att han inte finns hos oss längre.. livet är enormt orättvist. Trots att Hugo sorgligt nog inte kommer att minnas sin farfar så är jag så glad över att han fick vara farfar och att Hugo fick träffa honom flera gånger. Bilder på dom två betyder mycket för både mig och Emil.
