Igår var första besöket hos min nya barnmorska, har bytt barnmorska och är nu supernöjd. Jag trodde att det skulle vara hemskt att säga att man inte är nöjd och skulle vilja byta, men det var ingen fara och det var defensivt det bästa jag gjort. Hon ska följa mig och bulan hela vägen och jag är supernöjd med min nya barnmorska.
Detta var första kontrollen sedan ultraljudet vecka 18-19, alltså var det ca 6 veckor sedan sist. Vi tog blodprov, urinprov, vägde mig och vi gick igenom saker kring amning och plötslig spädbarnsdöd. Efter massa information bokade vi in kommande möten och sedan sist men inte minst så mätte vi magen och lyssnade på bebisens hjärtljud.
Både att lyssna på hjärtat och att boka in kommande möten var så himla kul, såklart fällde jag en eller två glädjetårar.. typiskt mig haha. Men att boka in en dag då vi ska komma in och visa upp bebisen känns så overkligt och så nära.. plötsligt vaknade jag upp och kom ifatt verkligheten, vi har 111 dagar kvar och går faktiskt in i vecka 25 ( 24 + 0 ) idag. Det anses vara normalt att födas mellan vecka 37 och 40. Det är bara 12 veckor tills jag är i vecka 37.. hur sjukt!? Dock är jag medveten om att det är vanligt att gå över tiden för först föderskor.
Jag fick också beskedet om att smärtan jag känner just nu är foglossning.. Alltså får jag börja tänka mig för när jag rör mig och även börja träna rätt för att detta inte ska eskalera. Lite tråkigt men det känns okej, det kunde varit värre. Det viktigaste var att bebisen och magen växer som den ska och att hjärtljuden lät bra – och allt det var kanon!
