Man tror att det är stor skillnad att skaffa ett barn när man inte har några, självklart är det en omställning. Men att sedan skaffa ett till är ännu större skillnad. Den enorma kärleken du känner till ditt barn ska du helt plötsligt dela till två barn, dina skyddsvingar ska räcka till två barn och din famn framför allt.. den ska också räcka till två barn. Jag är redan trött på att höra mig själv säga att Hugo ska vänta för att lillasyster ska somna eller äta eller byta blöja.. vänta, vänta och vänta. Ska bli skönt att Emil har semester nu.
För barnet som fram tills nu levt som ensambarn är det ju också en enorm skillnad för, nu ska han dela med sig av allt detta.. framför allt mamma och pappas famn. Än sålänge ligger ju lillasyster stilla, sen ska Hugo även dela med sig av alla sakerna.. Konstig känsla att det helt plötsligt glider in någon i familjen och ska få exakt lika mycket som honom. Inte konstigt att de uttrycker sig med tårar och ilska över dessa sakerna.. det är ju en enorm omställning.
