I samarbete med personligalmanacka.se kommer jag lägga ut gravid vecka för vecka inlägg där jag skriver lite om mitt välmående och övrigt kring graviditeten. Gillar ni inte dessa inläggen så skrolla förbi! Ni som följt mig ett tag vet ju att jag har någon konstig kärlek till Bullet Journal, alltså att hålla på att skriva och rita listor och liknande. Därför har jag designat min egna gravid vecka för vecka bok hos personligalmanacka och ritar/skriver eget innehåll med hjälp av deras pennor.
– Gravid vecka 14
Kroppen börjar vänja sig vid graviditeten så jag mår ganska bra. Lite illamående ibland men då äter jag och det försvinner inte alls lika mycket som innan, detsamma gäller tröttheten – ja jag är tröttare men hanterbart och inte alls lika ”plågsamt” som tidigare. Jag börjar faktiskt njuta nu.. vi vet att allt är bra, min kropp börjar vänja sig och magen börjar bli rund! Jag hade lite ont i kroppen tidigare men det har också försvunnit!
Vill ni att jag har magbilder i dessa inläggen också? Ni kan väl hjärta detta inlägget eller kommentera eller skicka till mig på mina sociala medier isåfall.. bästa sättet att anpassa min blogg till det ni vill ha är ju om ni berättar för mig vad ni tycker!
Denna veckan var vi på KUB test. Kub-test är ultraljud och blodprov för att se om bebis har någon kromosomavvikelse. När vi väntade Hugo blev vi inte erbjudna KUB-test för att jag inte var i riskzon, det var endast de som är över 33 år som fick det erbjudandet i Skåne. Detta ändrades däremot detta året så trots att vi inte är i riskzon denna gången heller så blev vi erbjudna det.
Det är en väldigt känslig fråga, vad man skulle göra om det visade sig vara något fel. Men det viktigaste är att man är enig med sin partner anser jag, att man är förberedda på både negativa och positiva svar och medvetna om vilket beslut man ska ta. Jag oroar mig inte, jag ser det mest som en extra chans att få se bebis på ultraljud, men självklart skönt att få svar på om allt är bra med bebis eller ej.
Testet blev väldigt positivt och vi slapp ta några jobbiga beslut. Bebis var en sprallig liten typ och det var en häftig känsla att sitta där igen tillsammans med Emil och se vår nya familjemedlem.
