Mina två första år som mamma har varit helt underbara men också smärtsamma. Man visste liksom inte att man kunde älska en människa så mycket, klyschigt va? Men sant. Det gjorde ont och gör fortfarande ont att köra ifrån honom, är han ledsen för han slagit sig eller liknande går ju en del av en sönder. Att få vara människan som visar honom världen, som delar första gången upplevelser med honom och som får ge honom trygghet är verkligen en ära.
Egentid med honom och hans pappa vinner över alla utekvällar i världen, trots att man tar sig tid till sådant också ibland nu så finns det inget bättre än att sedan åka och hämta honom hos ev. barnvakten eller komma hem till han och hans pappa igen.
Att jag nu ska kunna dela den kärleken och uppmärksamheten med två känns lite som en utmaning. Det skrämmer mig att jag inte kommer att kunna spendera lika mycket tid med Hugo, att jag såklart kommer lägga mycket fokus på bebis då hon kommer att behöva mig mer i många lägen. Men ett mål jag verkligen har som mamma, är att kunna göra detta rättvist, att mina barn ska minnas mig som en underbar mamma, som alltid ställde upp, som man fick skratta men också gråta hos, som la ner mycket tid på sina barn och allt det där.. Att båda mina barn har samma känsla kring det är verkligen viktigt för mig. Jag tänker att om jag ammar lillasyster, vilket jag vill – så kommer Hugo i många lägen kanske bli avundsjuk och ifrågasätta varför jag inte kan sitta med honom bland leksakerna just då eller varför inte han får sitta i min famn just då, det är ju verkligen en utmaning. Att försöka få honom att inte tänka så eller känna så på något vis. Antagligen helt omöjligt att undvika kanske men precis som de flesta mammorna där ute så är målet att han ska känna och tycka så, så lite som möjligt.
Jag längtar tills lillasyster är här, jag ser fram emot att få möta den energiska bebisen som gömmer sig i magen. Men jag ser också fram emot att följa med Hugo in på hans tredje levnadsår, se hans nya utmaningar och förhoppningsvis det året han börjar prata en massa. En nu semester med nya äventyr är det jag räknar ner till nu!
