Jag höll alltså fast mitt barn när han skrek och ville väck.. ja så hemskt känns det fast att man gör det rätta. Jag trodde det skulle gå över snabbt men han hade panik tills vi kom hem och la oss i sängen tillsammans. Vilken dag.. att se sitt barn så ledsen suger ut all kraft, man blir helt tom och vill bara byta plats med dom. Jag har hellre ont, jag tar hellre sprutorna, jag gråter hellre. Hellre än att se mitt barn göra det. Fy.
Men nu sover han gott och imorgon är det hans FÖDELSEDAG.
