Som ni säkert har sett på min instagram och dylikt så har jag minsann precis fött barn. Lillasyster sover och pappa är hemma hos Hugo så jag tänkte ge mig på att skriva på en förlossningsberättelse då det var väldigt omtyckt efter min förra förlossning.
00:30 vattenavgång – vaknar av att trosorna fylls av varm vätska och förstod att det var vattnet. Väcker Emil och berättar och går sedan ner på toaletten och ringer förlossningen. De ber mig avvakta och ev. invänta värkar och om inte så skulle vi ses på kontroll 9:30. Känslorna och tankarna for runt i hundranittio.. Emil sa till mig att jag skulle vila och det är helt rätt, i denna situationen ska man gå och vila. Men för det första var jag pigg av adrenalin och för det andra så började jag känna av värkar..
Runt 4-tiden beger vi oss in mot förlossningen. En väldigt jobbig bilfärd med onda värkar. Efter att ha haft värkar var 4-6 min i 3 timmar kände jag att det var dags att köra in. Det värsta med bilfärden var att man var fast när värken kom, man kunde liksom inte röra sig..
Runt 5-tiden blir jag inlagd och är då öppen 2-3 cm. Får morfin och lite senare även lustgas. Värkarbete men också lite vila. Känslan när man blir inskriven är så blandad.. en häftig känsla att man faktiskt inte åker härifrån utan bebis nu men också en läskig känsla att jag nu ska föda ett barn!
Ny kontroll runt 7-tiden och då var jag öppen 5 cm. En skön känsla! Min förra förlossning hade jag kämpat och kämpat men ändå under nästa kontroll hade jag öppnat mig en halv cm typ.. så detta tyckte både jag och Emil var skönt, det gick lagom snabbt fram!
Efter det var det ett konstant värkarbete. Uppe och gick, satt på boll och försökte få kroppen att öppna sig fler cm. Under tiden höjde dom lustgasen lite i taget. Ett tag blev det för mycket och resulterade i ett par kräk. Jag hade mått illa från start men inte så jag kräkts förrän nu. Men sen på det igen, det var faktiskt en befrielse då hade mått illa så pass länge. Emil bekräftade också efteråt att det behövdes nog för jag blev pigg och taggad direkt.
Nu kände jag att jag behövde mer bedövning så de förberedde min kropp med bedövning på livmodern, dock var jag då öppen 9 cm så det var verkligen precis att de kunde göra det. Efter det gick det fort, uppfattade jag det som. Jag satt en stund på bollen sen började kroppen krysta. Första krystvärken tycker jag är obehaglig, den kommer liksom bara och kroppen krystet utan att man är beredd.
Krystvärkarna varade i 4-5 ”omgångar”. Dock avtog dom imellan, lite störigt när man taggat igång och nästan hinner slappna av mellan.. man vill ju bara köras på tills man är färdig. Denna fasen är den bästa och den värsta. Nu ska bebis ut, man är nära målet, något händer äntligen MEN det gör så fruktansvärt ont och jag tycke det är obehagligt. Det bränner framför allt.. såklart, det är en bebis som ska ut liksom haha. Det är här jag säger att jag inte kan.. att det inte går haha.. Men trots det så var hon ute 10:57.
En underbar och frisk liten lillasyster. 3075 gram och 47 cm. Wow vilken upplevelse trots att jag varit med om det tidigare.
