Som en del av er vet har vårat vatten tagit slut i somras, sedan dess har vi haft en dunk inkopplad så vi har rinnande vatten i kranen och toaletten. Däremot tar det slut ganska fort och vi får köra och fylla på den.. därför väljer vi att inte duscha eller tvätta hemma, fokuserar istället på att Hugo ska kunna bada och liknande.
Nu när det frös så intensivt och fort så har vår lösning också frusit.. slangen vi får in vatten igenom är totalt IS! Därför fick jag och Hugo vara hemma hos hans mormor och morfar igår när han var hemma från dagis pga sjuka.. där blev det lyxigt bad och mys framför en öppen brasa med morfar, perfekt!
Får man vara lite negativ och trött på livet när sånt här dyker upp? Jag vet att folk har det värre men att leva utan vatten eller leva efter att endast planera när vi ska hinna köra iväg och duscha eller tvätta är så tröttsamt!
Tack gode gud för alla underbara vänner runt om kring oss som ställer upp och hjälper oss.. En vän till mig bad mig lämna tvätten hos henne imorgon när vi ska äta lunch så tvättar hon det när jag jobbar, hur jävla underbar är inte hon!? Det är svårt ibland att ta emot hjälpen att duscha och tvätta hos andra människor bara.. man känner sig så fruktansvärt jobbig trots att de människorna säger att vi såklart absolut inte är det.. Tänk själva in er i sitsen.. att behöva duscha och tvätta hos andra hela tiden.. Men detta tar så fruktansvärt mycket på min energi och nu Emils också så jag är så tacksam att hon tjatade och får mig att lämna tvätten imorgon, att verkligen ta emot hjälpen – det märks att hon vet vad jag behöver och märker när jag inte mår bra.
