Jag märkte snabbt när Hugo kom till världen att saker och ting omprioriteras. Exempelvis:
- Drama. Typisk tjejdrama, ja vi alla vet vad det innebär. Jag bryr mig liksom inte alls om det mer, jag blir annars lätt påverkad och ledsen om det gäller folk jag tycker om, men jag blundar för det nu och lägger inte ens enegi på att tänka på det om och om igen, annars är det typiskt mig – att överanalysera allt. Men jag borstar av mig det!
- Ja jag arbetar med min vikt och jag drar i den sladdriga magen när jag kollar mig i spegeln och undrar när den ska försvinna. Jag stör mig på mina bristningar på magen och hur brösten förändras och kommer att förändras MEN på ett helt annat sätt. Jag stör mig, men jag mår inte dåligt över det, det är värt det – till hundra procent. Jag kan till och med gå i tighta kläder på gymmet utan att tänka på att min mage putar ut lite, eller att den ser ut som ett bildäck när jag gör en situps tex.
- Självklart har Emil betytt mest för mig, men när ett barn flyttade in hos oss och vi blev en familj på riktigt så kan man inte ens förklara vad dessa två människorna betyder för en, man är beredd på att göra precis vad som helst för dom – p r e c i s vad som helst. De är mina guldklimpar och det allra bästa jag har.
